Arkiv för ‘Bara jag’ kategorin

Mera pulka, och en jobbinsikt

Publicerad: 08/03 15:38

Nu tramsar jag om att ni ska ut och åka pulka (när jag i själva verket bara väntar på att snön ska smälta) men på allvar, det är sjukt roligt! Det kittlar i magen och man glömmer allt annat några sekunder.

Nedan ett klipp från Svedängen i lördags. Backen ser tyvärr rätt platt ut på bild och hastigheten ser inte alls så hög ut som den var, men jag lovar, det gick fort och det var en riktig njutning!

Glad fettisdag på er!

YouTube Preview Image

Och för övrigt, om mitt jobb förra veckan: tisdag var jag i Empiresalen där stadsdirektören berättade om senaste metropolutredning. Onsdag träffade jag och lyssnade på en deprimerad och slutkörd busschaufför. Torsdag var jag på tjärningsfest för en nysprängd metrotunnel 37 meter under jorden. Fredag träffade jag först ett gäng arga italienare som demonstrerade mot Berlusconi och sedan gick jag på bankett med 1200 finlandssvenskar som firade NJK:s 150-årsdag. Lördag åkte jag pulka och skötte webben efter det, söndag skrev jag ut busschaufförerna samt webbade lite mera. Slutsats: när arbetsredskapen är allt från klackskor och festklänning till vinterbyxor eller reflexväst kan jag åtminstone inte påstå att mitt jobb är ensidigt. Det gillar jag!

Sushiskolan

Publicerad: 23/02 15:33

Minns ni att jag lovade att 2011 är året då jag lär mig tycka om sushi? Jag har inlett min hårda skolning nu. Och jag har en ivrig kurskamrat, min kompis och kollega Andrea Borenius som modigt (men precis som jag inte helt fördomsfritt) kastat sig in i detta äventyr. Hon är en stor tröst, för jag tror att precis alla andra i hela västvärlden upptäckt sushins himmelrike ungefär 1987. Eller så känns det bara så för att sushifantasterna är så duktiga på att skryta om sina sushiupplevelser på Facebook.

Så, häromdagen traskade vi iväg på jobblunch till Ichiban i Kampens köpcentrum för en liten grundkurs. Vi gick ensamma för att inte behöva skämmas för vår okunskap. Våra bordsgrannar stirrade på oss när vi fotograferade maten (är det inte en japansk ritual?) och rullade med ögonen när vi högljutt funderade hur mycket man skulle ta av ”det där gröna” (= wasabin) samt vilka bitar som krävde mest soja och syltad ingefära för att dölja ursprungssmaken.

Resultatet var inte omedelbar nirvana, men nog rätt så lovande. Jag kan inte påstå att jag vet något om sushikvalitet men Ichibans utbud gav ett fräscht intryck. Vi valde lunchalternativet med åtta bitar, av vilka fyra till vår glädje såg alldeles harmlösa ut: tre bestod av ris med lax på, och en av ris med en jätteräka på. De slank ner riktigt fint. Gott, skulle jag till och med påstå att vi sade, både modiga Andrea och jag.

De fyra andra kände vi inte igen ingredienserna i, men vi åt dem snällt ändå. En visade sig bestå av ris och tonfiskmajonnäs, även den harmlös och god. Den andra var vi mera skeptiskt inställda till och var tvungna att peta på en stund innan vi stoppade den i munnen. Ägg, tänkte vi att den smakade,  och nu när jag googlat visade det sig vara rätt: tamago är sushi med ris och en miniomelett med lite sjögräs runt.

Sjögräs förresten. Det heter tydligen nori på riktigt, och det är nog i den som min största sushiutmaning ligger. De två sista bitarna var rullar med nori omkring och det är dem jag har svårast för. Jag gillar inte algerna. Andrea gillade inte heller, jag såg hur hon rynkade på näsan och jag tror nog jag gjorde likadant.

En annan utmaning är förstås terminologin. Vi kan inte japanska och förstår inget av menyn. Här är restaurangerna förstås tillmötesgående, många verkar ha menyer med bilder. Ichiban har lagt ut illustrationer av all sin sushi, kolla! Och så finns ju räddaren i okunskapsnöden Wikipedia.

Nu har jag lärt mig att nigiri är sushisorten som består av pressat ris med något (oftast fisk/skaldjur) ovanpå, medan maki är de fruktansvärda sjögräsrullarna.

Så, nu ber jag om er hjälp:

1) Vill någon förklara vad som är så fantastiskt med sjögräsrullarna?

2) Kan ni rekommendera några sushikrogar för framtida test? Eat.fi listar rätt många, men det är roligare med personliga rekommendationer.

Tack!

Kolla pölen

Publicerad: 19/01 17:07

I morgon tar jag gummistövlarna. Eller kanot.

EDIT: Ursäkta den stora bilden här tidigare, måste helt klart öva mig i detta att uppdatera bloggen från mobilen.

Insikt

Publicerad: 12/01 11:56

Jag har kommit till insikt om den här snön. Jag gillar den när jag är ledig. Jag hatar den de dagar jag inte får göra vad jag vill.

Till exempel är det riktigt roligt att rutscha ner för Himmelsberget eller rulla och krama snögubbar med en ettåring. Däremot suger det riktigt rejält att vada genom slask, halka över is eller försöka sig på något försenat eller begravt transportmedel för att ta sig ut på j*bb eller andra vuxenärenden. Tycker inte alls det är okej att jag behöver överväga galonbyxor och hjälm alternativt ispik och räddningslina för den korta sträckan till busshållplatsen.

Men jag försöker riktigt innerligt koncentrera mig på det positiva:

Trots mitt attitydproblem bygger jag glada snögubbar.

Glada snögubbar uppskattas, vet ni.

Himmelsberget. Pulkabacken med stort P. Fast går bra utan pulka också.

Ett nej tack är ett nej tack

Publicerad: 05/01 10:47

I dag hände det! Kosmetikaktivisterna i köpcentret hoppade för en gångs skull inte på mig med sitt Miss, can I ask you something. Jag fick gå förbi helt ostörd. Min hårda skola har alltså gett resultat. I flera månader har jag envist upprepat No thank you och nu har de äntligen förstått: jag kommer aldrig någonsin att stanna vid deras försäljningsstånd. Varken för att visa mina händer, prova på längre hår eller pudra mig med en gratisprovning mineralsmink. Och än mindre för att köpa något.

Fast okej, i ärlighetens namn måste jag medge att de eventuellt inte såg mig smyga förbi. Den ena försäljaren stod nämligen och provade läppglans, den andra en plattång. På sig själva alltså.

Kan ju inte gå bra för de där firmorna?

2011 ska jag börja gilla sushi

Publicerad: 02/01 17:17

Stod en del om nyårslöften i dagens Hbl och min linje är följande: det enda man ska lova i nyårslöftesväg är något som ger maximal njutning för minimal ansträngning.

Ett exempel: den enda jag själv har bevis för att ha hållit ett nyårslöfte är den kloka tjejkompis som lovade att 2010 var året hon skulle börja dricka öl. Nu ska ni inte tolka det som att jag uppmanar till mer än måttliga mängder här, men det här löftet var bra av två orsaker. Maltdryckens värld erbjuder mycket fler möjligheter i förfriskningsväg än vad en strikt ciderdiet gör, och ett löfte att dricka mera öl betydde även många fler pubkvällar i goda vänners lag. Och pubkvällar i goda vänners lag är precis vad denna hårt arbetande kvinna behövde mera av i sitt liv.

Ett annat krav på mina nyårslöften, förutom maximal njutning för minimal ansträngning, är att resultaten inte ska gå att väga, mäta eller räkna. För så fort något kan mätas finns det risk för prestationskrav. Alla ”en gång i veckan” eller ”tre kilo minst” är alltså strängt förbjudna. Jag får givetvis gärna lova något som är hälsosamt om det är något som gör mig lycklig också i korta loppet och inte bara i det långa, men viktigast är att jag lovar något som jag tror ger året och livet mervärde.

Ett av mina löften för 2011 är att börja gilla sushi. Det här är ett bra löfte eftersom det kräver att jag går ut och äta med mina sushiuppskattande vänner och för att Helsingfors (som vanligt tio-femton år efter alla riktiga metropoler) ständigt får fler sushikrogar. Om det inte var för kravet på noll prestationskrav skulle jag lova att prova alla dessa nya sushihak och skriva om min sushiskola här på bloggen, men på grund av mina stränga nyårslöftesregler kan jag bara säga att jag ska försöka mitt bästa.

Har ni lovat något för 2011?

Låna böcker i julklapp

Publicerad: 21/12 14:33

Brorsan ringde och undrade vad jag vill ha i julklapp och jag önskade mig bok och barnvakt. Ge mig en bok och lova att du kommer och lånar min ettåring några timmar så jag får läsa i fred. Det skulle ge mig julfrid och lycka.

Dessutom behöver boken verkligen inte köpas, det går lika fint att gå till biblioteket. En hög omsorgsfullt utvalda låneböcker blir en personlig gåva och dessutom innebär låneböcker en deadline för barnvaktslöftet: du måste komma och underhålla ungen innan lånetiden på boken går ut!

Tips på böcker hittas till exempel här, på bibbans lista över de nyaste införskaffningarna.  Låneböcker är också en utmärkt klapp åt barn (och på barnböcker får man inte förseningsböter…), och förstås även åt alla barnfria. Då kan barnvaktspromessen bytas ut mot exempelvis choklad.

Kottby anropar

RSSKottby anropar

Marianne Sundholm har förortsfunderingar och storstadsdrömmar

  • Om bloggaren

    Marianne Sundholm trodde hon ville bo bland spårvagnar och lattehak men så fick hon barn och vips bodde hon i en trea i... ja, är det här förorten? Eller inte? Det ska hon reda ut. Dessutom skriver hon om sitt jobb som lokalreporter och om sin kärlek till Helsingfors. Hon vill gärna ha respons och idéer från läsarna om var i stan de riktiga pärlorna finns och hur vi kan göra vår huvudstad lite roligare, lite renare, lite finare – och lite bättre, helt enkelt.
  • mars 2024
    M T O T F L S
    « maj    
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031
  • Etiketter

  • Kategorier