Jag har kommit till insikt om den här snön. Jag gillar den när jag är ledig. Jag hatar den de dagar jag inte får göra vad jag vill.

Till exempel är det riktigt roligt att rutscha ner för Himmelsberget eller rulla och krama snögubbar med en ettåring. Däremot suger det riktigt rejält att vada genom slask, halka över is eller försöka sig på något försenat eller begravt transportmedel för att ta sig ut på j*bb eller andra vuxenärenden. Tycker inte alls det är okej att jag behöver överväga galonbyxor och hjälm alternativt ispik och räddningslina för den korta sträckan till busshållplatsen.

Men jag försöker riktigt innerligt koncentrera mig på det positiva:

Trots mitt attitydproblem bygger jag glada snögubbar.

Glada snögubbar uppskattas, vet ni.

Himmelsberget. Pulkabacken med stort P. Fast går bra utan pulka också.