Arkiv för ‘Kaffejakten’ kategorin

Ihana kahvila, hej så länge

Publicerad: 03/09 14:36

Ni vet, det där fina bunkerkaféet längst ute på Sumparn, där de blivande Fiskehamnskvarteren byggs upp. Det har stängningsfest i kväll och jag tycker ni som inte hunnit dit ännu absolut ska gå! Ursäkta att jag gör reklam så här sent. Hinner ni inte i kväll kan ni gå nästa sommar.

För mycket ska man ju inte fästa sig vid kaféet, för snart står det flotta hus där i stället. Hur länge det är tänkt att kaféet är igång vet jag inte (åtminstone nästa sommar som sagt), men jag tycker det är roligt att det är liv och rörelse på området redan under de åren det är byggarbetsplats. På det sättet hittar stadsborna dit redan nu och lär känna området.

Det har ju hänt en hel del i Fiskehamnen redan, särskilt under sommaren, och så kommer det att fortsätta. Läs mera om pop-up restaurangerna, graffitiväggarna och den urbana grönsaksodlingen på den här Fiskehamnsprojektsidan, eller i den här miljökonstbloggen.

Av alla nya områden som byggs i staden tycker jag Fiskehamnen är intressantast. Kan bero på närheten till Berghäll där jag bodde så länge, och till bland annat partitorget och Södervik där det kommer att sjuda av olika aktiviteter de närmaste åren. Och så är ju byggplanerna för området minst sagt annorlunda än i resten av staden, med terrasshus och skyskrapor. Risken är väl kanske att det blir lite väl fantasifullt, men det får vi se när det blir färdigt. Under tiden tycker jag ni alla ska ta er dit och åtminstone kolla in utsikten! Cykla runt udden och se Havshagen, Kronohagen, Skatudden och Högholmen från ett nytt perspektiv.

Och så skulle jag fråga er: känner ni till om de andra nya stadsdelarna som växer upp, till exempel Busholmen och Kronbergsstranden, har några liknande tillfälliga projekt på gång som de i Fiskehamnen?

Dåligt kaffe i Helsingfors?

Publicerad: 07/06 17:27

Kafépersonalen i Helsingfors har tydligen svårt att hantera espressomaskinen, enligt den här undersökningen. Visst har jag druckit många alldeles hemska koppar kaffe i den här staden, men hjälp, är det faktiskt så här illa? Tycker ju nog det blivit bättre de senaste åren (och att kaffesnobberiet emellanåt redan går till överdrift) men tydligen har vi lång väg att gå ännu.

Var tycker ni Helsingfors godaste kaffe serveras?

En vecka sedan var det varmt

Publicerad: 15/05 08:38

Förra söndagen testade vi funkiskiosken i Kottby och den är nog fin, fin. Gott kaffe var det åtminstone, och morotskakan jag åt fick också godkänt. Det är glass och hembakt som gäller (förutom morotskaka fanns det bärpaj) och det hemgjorda dominerar stämningen också: det är omaka koppar, rangliga stolar och bord samt en hängmatta, medan resten av gästerna får breda ut kioskens filtar på gräsmattan. Så får man sitt kaffe på en liten bricka i gräset. Stämningen är minst sagt hippieaktig, vilket ju en del ser som positivt och andra skyr som pesten. Men jag trivdes och sådan här företagsamhet stöder jag gärna.

Det finns ju en annan funkiskiosk i Kottby, vid ormhuset och Shellen just före Backasgatan övergår i Tusbyleden. Den ser ganska ödelagd ut, är det någon som vet om det brukar hända något i den?

Funkiskiosken!

Publicerad: 04/05 13:31

Väntar med spänning på att få prova Ottos och Topis funkiskioskkafé. Ja, detta är skamlös reklam men jag har bestämt att jag får skriva om allt som är bra i Kottby – och jag tycker det här kaféet låter precis som det Kottby behöver, lite liv och rörelse för kvarterstrivseln.

De håller som flera andra kiosker öppet enligt vädergudarnas humör, men jag gör ett nytt försök på veckoslutet. Tack Maria för tipset! Platsen är alltså Kottby centrum (”centrum”, säger stadsborna nu och skrattar, men jag menar alltså ändhållplatsen för spårvagn 1, där Kottby lågstadium och posten är).

Kaffejakten: Bensinkaffe

Publicerad: 02/02 10:59

Mitt närmaste kafé är en bensinstation. Som jag nämnt tidigare är detta det ultimata beviset på att Kottby ligger i förorten och inte i stan. Jag traskar ändå modigt och fördomsfritt iväg för att smaka på bensinstationsdelikatesser – och blir positivt överraskad. (Jag vet. Jag blir mer och mer hjärntvättad. Hittar inga fel med förorten längre. Kallar den för förortsidyll. Stortrivs.)

Stationen i fråga är förstås en ABC, för finns ju inte många av de andra sorterna längre. Till saken hör att butiken/kaféet precis har renoverats. Lokalen är fräsch och butiken har ett rätt stort utbud av färdig- och skräpmat och andra förnödenheter, vilket är bra för mig med tanke på läget och öppettiderna. Här kan jag få mjölk sex på morgonen och chips tio på kvällen, om jag skulle behöva. Uuh!

Bensinstationer lider av den seglivade uppfattningen att de erbjuder riktigt vidrigt kaffe. Men sedan de där automatiska espressomaskinernas intåg går det ju att få en någotsånär skaplig kopp lite var som helst. Och så ska jag medge något fruktansvärt opassande: jag har en smått pervers böjelse för dallasbullen. Just bensinstationsversionen alltså. Den är likadan överallt och jag vet precis vad jag får när jag beställer en sån, var i landet jag än befinner mig. Det känns tryggt. Ingen exotik här inte. Usch nej.

Kaffekoppen och brickan på bildan är för övrigt det enda i kaféet som diskas och återanvänds. Besticken är i plast, i fejksilver, och bullen och köttpirogerna serveras i papperspåsar. Allt ska slängas. Men vem väntade sig att en bensinstation skulle vara grön.

Kaffejakten ska använda samma poängsättning för alla kaffehak, så varsågoda:

Betyg (på skalan 1-5 där 1 är dåligt, 5 är bra och 6 är riktigt utomordentligt):

  • Trivsel: 3 om du inte tittar ut genom fönstret, 1 om du gör det
  • Kaffe:3
  • Bakverskutbud: 2
  • Bakverkskvalitet: 2 (alla har nog inte samma böjelse för dallasbullar)
  • Pris: 3 (det är rätt billigt, men inte tillräckligt billigt)
  • Läge: 3 (vid Kottbys största trafikleder, men vid Kottbys största trafikleder)

Sammanfattningsvis 2 då.För vi måste nog förbise den där första trean, det går nämligen inte att låta bli att titta ut genom fönstret. Och en bensinstation är en bensinstation är en bensinstation. Med just den utsikten:

Läs även: Kaffejakten del 1, Park Hotel Käpylä

Kaffejakt, del 1

Publicerad: 18/12 09:18

Jag är stor kafévän och tänker ta det som en utmaning att hitta ett trevligt ställe att dricka en god kopp kaffe på i mina kvarter. Därav inleder jag Projekt Kaffejakt här på Kottbybloggen.

Vi börjar med aktningsvärda Park Hotel Käpylä som byggdes 1949 inför olympiaden liksom så mycket annat i stadsdelen. Stället är, som ni eventuellt förstår av namnet, ett hotell och inte ett kafé men i Kottby tager man vad man haver. Jag travade in en förmiddag med ettåringen, skakade av mig snön och frågade efter bakverk. (En orsak till att jag är kafévän är nämligen att jag är ännu större bakverksvän.)

Bordsytan säger allt om inredningen.

Betyg (på skalan 1-5 där 1 är dåligt, 5 är bra och 6 är riktigt utomordentligt):

  • Trivsel: 3. Rent och ljust med vänlig personal, men känns främst som en lunchrestaurang.
  • Kaffe: 3. Färskt, ok. Finns även espresso.
  • Bakverskutbud: 2. Finns visserligen flera efterrätter, men enda bakverket den här dagen var chokladkaka. De hade inte ens bulla.
  • Bakverkskvalitet: 3. Chokladkakan var varm och hade försetts med en klick hjortronsylt samt ett hallon som ettåringen genast nappade. God kaka, men ingen wowkänsla.
  • Pris: 2. Kaffe, chokladkaka och äppelsaft blev omkring nio euro. I centrum skulle det vara ganska okej. I Kottby, nja.
  • Läge: 5 förstås, för det är i Kottby! Haha. Nä men seriöst är läget ganska så bra för Kottby, vid ettans ändhållplats alltså. Vi säger 4.

Medeltalet en 3- alltså. Vet ju att det inte är rättvist att betygsätta ett hotell utgående från kafékriterier (och ska nog testa att äta på hotellet någon gång, samt förstås bada i ställets legendariska bastur), men för att få jämförbara resultat i min ambitiösa empiriska kaffeforskning tänker jag använda mig av ungefär den här tabellen på alla ställen.

”Alla” ställen förresten. Har ingen aning om hur många det kan bli. Förhoppningsvis fler än ett. Tips emottages nedan.

Stadslivet som uteblev

Publicerad: 23/11 11:04

Okej, så här är det: Vi ville bo kvar i stan, föda upp dottern till stolt asfaltsbarn, ha nära till all service och alla bekanta och så där. Så när vi sökte större bostad blev vi kvar i Helsingfors. I ”södra Helsingfors”, enligt bostadsförmedlarnas sökfunktioner. Då tycker man ju man bor i stan, ungefär. Stan är ändå mer än allt söder om Bulevarden, tycker jag.

Men tji fick jag. För Kottby är inte i stan. Nej. Här listar jag varför:

  • här finns fler äppelträd än neonljus
  • de få kaféer som finns serverar traditionellt bryggkaffe, inte espresso, och vårt närmaste ”kafé” är bensinmackens kaffehörn
  • vi har 800 meter till närmaste matbutik och avståndet till de andra matbutikerna mäts i kilometer, inte meter
  • rusningstid kan det ta mig över en halv timme att komma till centrum, med buss. Snabbaste rutten är att ta buss och tåg. Tåg!!
  • mina grannar bor i söta små trähus i olika färger. Egnahemshus!
  • mina vänner ringer inte längre på dörren för en spontan kopp kaffe, utan planerar sina besök noga med hjälp av både busstidtabeller och kartor

Flytten från tvåan i Berghäll (där det finns allt man kan tänkas behöva) till trean 3,4 kilometer norrut betydde en mycket större förändring i serviceutbud, gatuatmosfär och arbetsresa än jag hade väntat mig. Jag gick omkring i chocktillstånd i ett par veckor minst. Jag var Berghällsnostalgisk och saknade krogarna, gallerierna, spårvagnarna, gatulivet, till och med fyllgubbarnas hälsningar.

Men jag hade den allra största chocken framför mig: jag skulle snart märka att jag stortrivs. Älskar Kottby. Flyttar inte. Jag får nu bara finna mig i att gatorna (tja, vägarna) i mitt kvarter har betydligt högre igenkänningsfaktor med Barnen i Bullerbyn än med Sex and the City.

Mer om allt detta och lite till har jag tänkt blogga om här. Kommentera gärna. Vad tycker ni att är kännetecknande för stadsliv?

Kottby anropar

RSSKottby anropar

Marianne Sundholm har förortsfunderingar och storstadsdrömmar

  • Om bloggaren

    Marianne Sundholm trodde hon ville bo bland spårvagnar och lattehak men så fick hon barn och vips bodde hon i en trea i... ja, är det här förorten? Eller inte? Det ska hon reda ut. Dessutom skriver hon om sitt jobb som lokalreporter och om sin kärlek till Helsingfors. Hon vill gärna ha respons och idéer från läsarna om var i stan de riktiga pärlorna finns och hur vi kan göra vår huvudstad lite roligare, lite renare, lite finare – och lite bättre, helt enkelt.
  • oktober 2017
    M T W T F S S
    « May    
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  
  • Etiketter

  • Kategorier