Inlägg taggade med ‘sushiskolan’

Sushiskolan

Publicerad: 23/02 15:33

Minns ni att jag lovade att 2011 är året då jag lär mig tycka om sushi? Jag har inlett min hårda skolning nu. Och jag har en ivrig kurskamrat, min kompis och kollega Andrea Borenius som modigt (men precis som jag inte helt fördomsfritt) kastat sig in i detta äventyr. Hon är en stor tröst, för jag tror att precis alla andra i hela västvärlden upptäckt sushins himmelrike ungefär 1987. Eller så känns det bara så för att sushifantasterna är så duktiga på att skryta om sina sushiupplevelser på Facebook.

Så, häromdagen traskade vi iväg på jobblunch till Ichiban i Kampens köpcentrum för en liten grundkurs. Vi gick ensamma för att inte behöva skämmas för vår okunskap. Våra bordsgrannar stirrade på oss när vi fotograferade maten (är det inte en japansk ritual?) och rullade med ögonen när vi högljutt funderade hur mycket man skulle ta av ”det där gröna” (= wasabin) samt vilka bitar som krävde mest soja och syltad ingefära för att dölja ursprungssmaken.

Resultatet var inte omedelbar nirvana, men nog rätt så lovande. Jag kan inte påstå att jag vet något om sushikvalitet men Ichibans utbud gav ett fräscht intryck. Vi valde lunchalternativet med åtta bitar, av vilka fyra till vår glädje såg alldeles harmlösa ut: tre bestod av ris med lax på, och en av ris med en jätteräka på. De slank ner riktigt fint. Gott, skulle jag till och med påstå att vi sade, både modiga Andrea och jag.

De fyra andra kände vi inte igen ingredienserna i, men vi åt dem snällt ändå. En visade sig bestå av ris och tonfiskmajonnäs, även den harmlös och god. Den andra var vi mera skeptiskt inställda till och var tvungna att peta på en stund innan vi stoppade den i munnen. Ägg, tänkte vi att den smakade,  och nu när jag googlat visade det sig vara rätt: tamago är sushi med ris och en miniomelett med lite sjögräs runt.

Sjögräs förresten. Det heter tydligen nori på riktigt, och det är nog i den som min största sushiutmaning ligger. De två sista bitarna var rullar med nori omkring och det är dem jag har svårast för. Jag gillar inte algerna. Andrea gillade inte heller, jag såg hur hon rynkade på näsan och jag tror nog jag gjorde likadant.

En annan utmaning är förstås terminologin. Vi kan inte japanska och förstår inget av menyn. Här är restaurangerna förstås tillmötesgående, många verkar ha menyer med bilder. Ichiban har lagt ut illustrationer av all sin sushi, kolla! Och så finns ju räddaren i okunskapsnöden Wikipedia.

Nu har jag lärt mig att nigiri är sushisorten som består av pressat ris med något (oftast fisk/skaldjur) ovanpå, medan maki är de fruktansvärda sjögräsrullarna.

Så, nu ber jag om er hjälp:

1) Vill någon förklara vad som är så fantastiskt med sjögräsrullarna?

2) Kan ni rekommendera några sushikrogar för framtida test? Eat.fi listar rätt många, men det är roligare med personliga rekommendationer.

Tack!

2011 ska jag börja gilla sushi

Publicerad: 02/01 17:17

Stod en del om nyårslöften i dagens Hbl och min linje är följande: det enda man ska lova i nyårslöftesväg är något som ger maximal njutning för minimal ansträngning.

Ett exempel: den enda jag själv har bevis för att ha hållit ett nyårslöfte är den kloka tjejkompis som lovade att 2010 var året hon skulle börja dricka öl. Nu ska ni inte tolka det som att jag uppmanar till mer än måttliga mängder här, men det här löftet var bra av två orsaker. Maltdryckens värld erbjuder mycket fler möjligheter i förfriskningsväg än vad en strikt ciderdiet gör, och ett löfte att dricka mera öl betydde även många fler pubkvällar i goda vänners lag. Och pubkvällar i goda vänners lag är precis vad denna hårt arbetande kvinna behövde mera av i sitt liv.

Ett annat krav på mina nyårslöften, förutom maximal njutning för minimal ansträngning, är att resultaten inte ska gå att väga, mäta eller räkna. För så fort något kan mätas finns det risk för prestationskrav. Alla ”en gång i veckan” eller ”tre kilo minst” är alltså strängt förbjudna. Jag får givetvis gärna lova något som är hälsosamt om det är något som gör mig lycklig också i korta loppet och inte bara i det långa, men viktigast är att jag lovar något som jag tror ger året och livet mervärde.

Ett av mina löften för 2011 är att börja gilla sushi. Det här är ett bra löfte eftersom det kräver att jag går ut och äta med mina sushiuppskattande vänner och för att Helsingfors (som vanligt tio-femton år efter alla riktiga metropoler) ständigt får fler sushikrogar. Om det inte var för kravet på noll prestationskrav skulle jag lova att prova alla dessa nya sushihak och skriva om min sushiskola här på bloggen, men på grund av mina stränga nyårslöftesregler kan jag bara säga att jag ska försöka mitt bästa.

Har ni lovat något för 2011?

Kottby anropar

RSSKottby anropar

Marianne Sundholm har förortsfunderingar och storstadsdrömmar

  • Om bloggaren

    Marianne Sundholm trodde hon ville bo bland spårvagnar och lattehak men så fick hon barn och vips bodde hon i en trea i... ja, är det här förorten? Eller inte? Det ska hon reda ut. Dessutom skriver hon om sitt jobb som lokalreporter och om sin kärlek till Helsingfors. Hon vill gärna ha respons och idéer från läsarna om var i stan de riktiga pärlorna finns och hur vi kan göra vår huvudstad lite roligare, lite renare, lite finare – och lite bättre, helt enkelt.
  • mars 2024
    M T O T F L S
    « maj    
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031
  • Etiketter

  • Kategorier