02/01 17:17 - Kottby anropar Kottby anropar | Marianne Sundholm har förortsfunderingar och storstadsdrömmar

Arkiv för januari 2nd, 2011

Stod en del om nyårslöften i dagens Hbl och min linje är följande: det enda man ska lova i nyårslöftesväg är något som ger maximal njutning för minimal ansträngning.

Ett exempel: den enda jag själv har bevis för att ha hållit ett nyårslöfte är den kloka tjejkompis som lovade att 2010 var året hon skulle börja dricka öl. Nu ska ni inte tolka det som att jag uppmanar till mer än måttliga mängder här, men det här löftet var bra av två orsaker. Maltdryckens värld erbjuder mycket fler möjligheter i förfriskningsväg än vad en strikt ciderdiet gör, och ett löfte att dricka mera öl betydde även många fler pubkvällar i goda vänners lag. Och pubkvällar i goda vänners lag är precis vad denna hårt arbetande kvinna behövde mera av i sitt liv.

Ett annat krav på mina nyårslöften, förutom maximal njutning för minimal ansträngning, är att resultaten inte ska gå att väga, mäta eller räkna. För så fort något kan mätas finns det risk för prestationskrav. Alla ”en gång i veckan” eller ”tre kilo minst” är alltså strängt förbjudna. Jag får givetvis gärna lova något som är hälsosamt om det är något som gör mig lycklig också i korta loppet och inte bara i det långa, men viktigast är att jag lovar något som jag tror ger året och livet mervärde.

Ett av mina löften för 2011 är att börja gilla sushi. Det här är ett bra löfte eftersom det kräver att jag går ut och äta med mina sushiuppskattande vänner och för att Helsingfors (som vanligt tio-femton år efter alla riktiga metropoler) ständigt får fler sushikrogar. Om det inte var för kravet på noll prestationskrav skulle jag lova att prova alla dessa nya sushihak och skriva om min sushiskola här på bloggen, men på grund av mina stränga nyårslöftesregler kan jag bara säga att jag ska försöka mitt bästa.

Har ni lovat något för 2011?

Skrivet av Marianne Sundholm

Taggat med nyår, nyårslöfte, öl, sushi, sushiskolan
Postat under Bara jag, Helsingfors, Stadskultur

Har hört många skryta om Dylans brunch och i går inledde jag året där med två fina (och suspekt fräscha) tjejkompisar. Synd om majoriteten av vårt sällskap som av någon orsak valde att bli hemma, de menade att de var för trötta, en dag som i går…? Haha. Nå de lär få en ny chans snart för det här påstår jag definitivt var värt att stiga upp för.

15 euro är visserligen i överkant för morgonmål men här bjöds det på mycket mera än bröd och marmelad: det var flera olika röror och matiga sallader, det fanns inte bara croissanter och karelska piroger utan också kakbitar, och förutom vanligt bryggkaffe fick man utnyttja en liten espressopodmaskin, för samma pris. Det enda som egentligen saknades var juice. Jag vill gärna inleda dagen med ett stort glas fruktjuice och den billiga apelsinjuicen man fick köpa här för 1,50 var för sur för att dricka ens om den hade ingått i priset.

Men annars värt att ta sig till Arabiastranden för alltså! De lär ha bra lunchbuffet också, men den har jag inte testat. Barnfamiljer kan notera att här också finns en rätt välutrustad lekhörna, dock vill man kanske boka bordet närmast utgången om man vill ha koll på ungarna medan man äter.