Minns ni att jag lovade att 2011 är året då jag lär mig tycka om sushi? Jag har inlett min hårda skolning nu. Och jag har en ivrig kurskamrat, min kompis och kollega Andrea Borenius som modigt (men precis som jag inte helt fördomsfritt) kastat sig in i detta äventyr. Hon är en stor tröst, för jag tror att precis alla andra i hela västvärlden upptäckt sushins himmelrike ungefär 1987. Eller så känns det bara så för att sushifantasterna är så duktiga på att skryta om sina sushiupplevelser på Facebook.

Så, häromdagen traskade vi iväg på jobblunch till Ichiban i Kampens köpcentrum för en liten grundkurs. Vi gick ensamma för att inte behöva skämmas för vår okunskap. Våra bordsgrannar stirrade på oss när vi fotograferade maten (är det inte en japansk ritual?) och rullade med ögonen när vi högljutt funderade hur mycket man skulle ta av ”det där gröna” (= wasabin) samt vilka bitar som krävde mest soja och syltad ingefära för att dölja ursprungssmaken.

Resultatet var inte omedelbar nirvana, men nog rätt så lovande. Jag kan inte påstå att jag vet något om sushikvalitet men Ichibans utbud gav ett fräscht intryck. Vi valde lunchalternativet med åtta bitar, av vilka fyra till vår glädje såg alldeles harmlösa ut: tre bestod av ris med lax på, och en av ris med en jätteräka på. De slank ner riktigt fint. Gott, skulle jag till och med påstå att vi sade, både modiga Andrea och jag.

De fyra andra kände vi inte igen ingredienserna i, men vi åt dem snällt ändå. En visade sig bestå av ris och tonfiskmajonnäs, även den harmlös och god. Den andra var vi mera skeptiskt inställda till och var tvungna att peta på en stund innan vi stoppade den i munnen. Ägg, tänkte vi att den smakade,  och nu när jag googlat visade det sig vara rätt: tamago är sushi med ris och en miniomelett med lite sjögräs runt.

Sjögräs förresten. Det heter tydligen nori på riktigt, och det är nog i den som min största sushiutmaning ligger. De två sista bitarna var rullar med nori omkring och det är dem jag har svårast för. Jag gillar inte algerna. Andrea gillade inte heller, jag såg hur hon rynkade på näsan och jag tror nog jag gjorde likadant.

En annan utmaning är förstås terminologin. Vi kan inte japanska och förstår inget av menyn. Här är restaurangerna förstås tillmötesgående, många verkar ha menyer med bilder. Ichiban har lagt ut illustrationer av all sin sushi, kolla! Och så finns ju räddaren i okunskapsnöden Wikipedia.

Nu har jag lärt mig att nigiri är sushisorten som består av pressat ris med något (oftast fisk/skaldjur) ovanpå, medan maki är de fruktansvärda sjögräsrullarna.

Så, nu ber jag om er hjälp:

1) Vill någon förklara vad som är så fantastiskt med sjögräsrullarna?

2) Kan ni rekommendera några sushikrogar för framtida test? Eat.fi listar rätt många, men det är roligare med personliga rekommendationer.

Tack!