Nå, nu utreds det även officiellt alternativ till helautomatisering av våra antika metrovagnar. Beskedet är inte helt oväntat. HST har redan tidigare signalerat att projektet hotar bli både dyrt och försenat. Vi har skrivit om det i flera omgångar och varje gång får vi respons. Det finns många där ute som brinner för kollektivtrafik.

Ett par detaljer enligt korrespondens med läsare (även HST:are):

1) Metron körde enligt gamla tidtabeller med 3 minuters mellanrum år 2000 och 2,5 minuters mellanrum år 2003. Med förare.

2) Räkna. I dag avgår metron rusningstid var fjärde minut, med sex vagnar långa tåg. Det blir 90 vagnar per timme. Automatmetron ska avgå med 2,5 minuters intervaller, med fyra vagnar långa tåg. Alltså med 96 vagnar per timme. Så vänta nu, vi lägger ner miljoner och åter miljoner på det här, för sex vagnar mera per timme?

3) Våra tågvagnar är 30 år gamla och har en förväntad livslängd på cirka 15 år till. Varför inte spara automatiseringen tills tågen ändå måste bytas ut?

Ärligt talat ter sig projektet omöjligare för varje dag. Och jag har allt svårare att se varför det behövs. Jag förstår inte vad man sparar, varken i tid eller i pengar.

Dessutom: halva glädjen med förarlös metro är passagerarfönstret längst fram där vem som helst kan leka metrochaufför. Sådana får inte våra urgamla metrotåg. Förarhytten stannar kvar. Men det verkar ju allt troligare att även förarna gör det.

Arkivbild: Karl Vilhjalmsson