Arkiv för ‘Stadskultur’ kategorin

Dö centrumtunneln, dö!

Publicerad: 19/01 15:05

Oroväckande ofta nämns det någonstans, fortfarande. Det där mastodontprojektet centrumtunneln. Som nu i stadsplaneringsnämndens föredragningslista för i morgon. Det är svårt att fylla centrum med trivsamma gågator om inte bilarna försvinner under jorden, sägs det. Jahaja.

I en perfekt värld skulle tunneln ge mera plats åt fotgängare, cyklister och spårvagnar. Vi skulle alla andas frisk luft på uteserveringar och spela fotboll på all extra plats vi plötsligt fick i centrum. Fantastiskt, förstås.

Problemet är bara den där prislappen. Vi snackar 500-600 miljoner. Och enligt stadsplaneringsnämndens färska utredning skulle bara 25–30 procent av den kunna finansieras av tunnelns användare via vägtullar.

Lägg till det faktum att bilarna inte blir färre av att man bygger finare tunnlar, bredare vägar, effektivare korsningar. Nej, bilarna blir bara fler av sådana svindyra projekt. Och bilister lämnar bilen hemma bara om de har ett verkligt alternativ till att sätta sig bakom ratten: om linjetrafiken fungerar smidigt och smärtfritt.

Så kan nu någon ta mod till sig och ge centrumtunneln ett nådaskott?

Angående gågatorna föreslår nämnden nu ett försök där Esplanaden får mera yta för gågator genom att en del av körfilerna stängs. Bilarna ska bara ha en fil i båda riktningar. Med tanke på allt byggarbete bilisterna vant sig vid på den sträckan är det ju inte fråga om en särskilt stor förändring. Till det här säger jag alltså tuta och kör.

Inväntar nu häftig debatt i kommentarfältet nedan. Varsågoda.

Fina stadskulturgärningar!

Publicerad: 18/01 14:48

Idésprutorna bakom We Love Helsinki är värda alla pris de kan få och nu har de utsetts till årets kulturgärning, hurra!

Deras schlagerdans har jag inte besökt på en tid men den har förgyllt flera av mina nyårs-, valborgs- och midsommaraftnar de senaste åren. I somras ordnade de en veckolång Helsingforsfestival som till största delen bestod av gratisprogram arrangerat med frivilliga krafter: bland annat dansades det letkajenkka vid Glaspalatset.  Hoppas bara Timo Santala och company orkar fortsätta. Bloggen lades ner på grund av resursbrister, det sista inlägget är ett bildreportage från stadsfestivalen i juli.

Hedersomnämndande fick förutom diktklubben Helsinki Poetry Jam också barnfestivalen Skidit festarit, som också var mycket lyckad (och faktiskt ordnades i samband med We Love Helsinki-festivalen). Det är sällan man får gå på barnprogram där vuxna trivs lika bra som ungarna, men när Siltanen omvandlades till maskerad och såpbubbeldisco och samtidigt serverade sin dignande brunchbricka trivdes vi hela familjen. Hoppas det blir repris i år.

Så till slut ett Kottbytips: Ottos och Topis funkiskioskkafé fick också röster i tävlingen. Den ser jag fram emot att besöka. Visst är det fint att se att det finns folk som orkar och ids, som gillar den här staden och vill göra den ännu lite bättre? Priset för årets kulturgärning är en summa på 5000 euro vilket säkert skulle vara ett välkommet tillskott för samtliga nämnda. Med frivilligkrafter orkar ingen fortsätta i en evighet.

Ett nej tack är ett nej tack

Publicerad: 05/01 10:47

I dag hände det! Kosmetikaktivisterna i köpcentret hoppade för en gångs skull inte på mig med sitt Miss, can I ask you something. Jag fick gå förbi helt ostörd. Min hårda skola har alltså gett resultat. I flera månader har jag envist upprepat No thank you och nu har de äntligen förstått: jag kommer aldrig någonsin att stanna vid deras försäljningsstånd. Varken för att visa mina händer, prova på längre hår eller pudra mig med en gratisprovning mineralsmink. Och än mindre för att köpa något.

Fast okej, i ärlighetens namn måste jag medge att de eventuellt inte såg mig smyga förbi. Den ena försäljaren stod nämligen och provade läppglans, den andra en plattång. På sig själva alltså.

Kan ju inte gå bra för de där firmorna?

2011 ska jag börja gilla sushi

Publicerad: 02/01 17:17

Stod en del om nyårslöften i dagens Hbl och min linje är följande: det enda man ska lova i nyårslöftesväg är något som ger maximal njutning för minimal ansträngning.

Ett exempel: den enda jag själv har bevis för att ha hållit ett nyårslöfte är den kloka tjejkompis som lovade att 2010 var året hon skulle börja dricka öl. Nu ska ni inte tolka det som att jag uppmanar till mer än måttliga mängder här, men det här löftet var bra av två orsaker. Maltdryckens värld erbjuder mycket fler möjligheter i förfriskningsväg än vad en strikt ciderdiet gör, och ett löfte att dricka mera öl betydde även många fler pubkvällar i goda vänners lag. Och pubkvällar i goda vänners lag är precis vad denna hårt arbetande kvinna behövde mera av i sitt liv.

Ett annat krav på mina nyårslöften, förutom maximal njutning för minimal ansträngning, är att resultaten inte ska gå att väga, mäta eller räkna. För så fort något kan mätas finns det risk för prestationskrav. Alla ”en gång i veckan” eller ”tre kilo minst” är alltså strängt förbjudna. Jag får givetvis gärna lova något som är hälsosamt om det är något som gör mig lycklig också i korta loppet och inte bara i det långa, men viktigast är att jag lovar något som jag tror ger året och livet mervärde.

Ett av mina löften för 2011 är att börja gilla sushi. Det här är ett bra löfte eftersom det kräver att jag går ut och äta med mina sushiuppskattande vänner och för att Helsingfors (som vanligt tio-femton år efter alla riktiga metropoler) ständigt får fler sushikrogar. Om det inte var för kravet på noll prestationskrav skulle jag lova att prova alla dessa nya sushihak och skriva om min sushiskola här på bloggen, men på grund av mina stränga nyårslöftesregler kan jag bara säga att jag ska försöka mitt bästa.

Har ni lovat något för 2011?

Korjaamo, ni hinner ännu

Publicerad: 19/12 15:02

Var på Korjaamos julmarknad i dag, ni har tre timmar på er att hinna dit. Många duktiga designers med fina saker, härligt att se så inspirerade människor det finns. Många av dem säljer förstås via nätet också, kan ju vara svårt att hinna få julklappar den vägen nu mera men roligt att surfa runt och titta ändå.

Korjaamo, eller spårvagnsmuséet, är förstås värt ett besök annars också. Funkar dessutom enligt dagens erfarenhet mycket bra med barn, åtminstone om de gillar spårvagnar (eller ”tåg”, som en del kallade dem, räls som räls) eller helt enkelt tycker om att klättra. Inga stränga museivakter hötter med fingret där.

Obs att denna spårvagn gick mellan Salutorget/Kauppatori och Sörnäs/Söörnääsi!

Kaffejakt, del 1

Publicerad: 18/12 09:18

Jag är stor kafévän och tänker ta det som en utmaning att hitta ett trevligt ställe att dricka en god kopp kaffe på i mina kvarter. Därav inleder jag Projekt Kaffejakt här på Kottbybloggen.

Vi börjar med aktningsvärda Park Hotel Käpylä som byggdes 1949 inför olympiaden liksom så mycket annat i stadsdelen. Stället är, som ni eventuellt förstår av namnet, ett hotell och inte ett kafé men i Kottby tager man vad man haver. Jag travade in en förmiddag med ettåringen, skakade av mig snön och frågade efter bakverk. (En orsak till att jag är kafévän är nämligen att jag är ännu större bakverksvän.)

Bordsytan säger allt om inredningen.

Betyg (på skalan 1-5 där 1 är dåligt, 5 är bra och 6 är riktigt utomordentligt):

  • Trivsel: 3. Rent och ljust med vänlig personal, men känns främst som en lunchrestaurang.
  • Kaffe: 3. Färskt, ok. Finns även espresso.
  • Bakverskutbud: 2. Finns visserligen flera efterrätter, men enda bakverket den här dagen var chokladkaka. De hade inte ens bulla.
  • Bakverkskvalitet: 3. Chokladkakan var varm och hade försetts med en klick hjortronsylt samt ett hallon som ettåringen genast nappade. God kaka, men ingen wowkänsla.
  • Pris: 2. Kaffe, chokladkaka och äppelsaft blev omkring nio euro. I centrum skulle det vara ganska okej. I Kottby, nja.
  • Läge: 5 förstås, för det är i Kottby! Haha. Nä men seriöst är läget ganska så bra för Kottby, vid ettans ändhållplats alltså. Vi säger 4.

Medeltalet en 3- alltså. Vet ju att det inte är rättvist att betygsätta ett hotell utgående från kafékriterier (och ska nog testa att äta på hotellet någon gång, samt förstås bada i ställets legendariska bastur), men för att få jämförbara resultat i min ambitiösa empiriska kaffeforskning tänker jag använda mig av ungefär den här tabellen på alla ställen.

”Alla” ställen förresten. Har ingen aning om hur många det kan bli. Förhoppningsvis fler än ett. Tips emottages nedan.

Levande julkalender!

Publicerad: 11/12 18:01

Jag har ju hört att Kottby har en alldeles särskild byagemenskap, men det här tar nog priset: under en promenad i kvarteren såg jag små lappar om att Kottby har en levande julkalender! EN LEVANDE JULKALENDER!

Varje dag i december ordnas det alltså någon form av julprogram på olika håll i Kottby för att räkna dagarna till julafton. Det är julbasarer, julpyssel och många olika varianter av julmusik. Ett exempel: på måndag är det svenskspråkigt program med små lucior på Kottby lågstadieskola.

Har man turen att bo i Kottby är det alltså ingen konst alls att komma i julstämning. Ni (stackare) som bor på andra ställen kan ju behöva jobba på julstämningen lite, men prova om någon av följande julmarknader hjälper:

Samt förstås klassikerna, Vanhas julmarknad fortsätter till 23.12 och Tomasmarknaden i Esplanadparken till 20.12. Dessutom har en helt ny julmarknad öppnat på Narinken i dag och pågår fram till 21.12. Hurra för att det händer något på det ödsliga torget.

Kottby anropar

RSSKottby anropar

Marianne Sundholm har förortsfunderingar och storstadsdrömmar

  • Om bloggaren

    Marianne Sundholm trodde hon ville bo bland spårvagnar och lattehak men så fick hon barn och vips bodde hon i en trea i... ja, är det här förorten? Eller inte? Det ska hon reda ut. Dessutom skriver hon om sitt jobb som lokalreporter och om sin kärlek till Helsingfors. Hon vill gärna ha respons och idéer från läsarna om var i stan de riktiga pärlorna finns och hur vi kan göra vår huvudstad lite roligare, lite renare, lite finare – och lite bättre, helt enkelt.
  • maj 2024
    M T O T F L S
    « maj    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    2728293031  
  • Etiketter

  • Kategorier