Arkiv för ‘Helsingfors’ kategorin

Alla vänner har inte samma åsikt

Publicerad: 13/01 14:44

Läser Jan Vapaavuoris (Saml.) blogginlägg om att Helsingfors och Vanda borde slås ihop. Sedan får jag pressmeddelande (finns inte nätet, ännu iaf) från Samlingspartiet i Esbo som tycker att tvångssammanslagningar är av ondo och att kommunerna i Storhelsingfors säkert klarar sig med att bara samarbeta, inte sammanslås.

Det här med kommungränser är då ingen lätt sak för partisämjan.

Vad varmt det är i dag!

Publicerad: 09/01 10:56

Man vet att man är mitt i en sträng vinter när man nöjt konstaterar: ”I dag är det så varmt att det äntligen går att rulla snögubbe!” Längtar till andra slut på den meningen. Vilka vår- och sommartecken väntar ni på? Fyll på!

I dag är det så varmt att…

… jag vågar lämna mössan hemma.

…. jag känner doften av smältande snö, våt jord och, ja, hundskit. Lycka.

… jag kan dricka eftermiddagskaffet utomhus och knäppa upp jackan i solen.

… marken är torr och jag kan inte hålla mig från att köpa vår- och sommarskor.

… det räcker med en tröja för värmen, till och med sent på ljusa kvällen.

… jag lunchar barfota i Esplanadparken.

Och sen kommer ju det där som jag nog sade flera gånger förra sommaren:

… att inte ens skuggan är sval nog, fy vad svettigt.

Aldrig är jag nöjd. Men gud vad jag längtar efter den där svetten, ändå.

Ett nej tack är ett nej tack

Publicerad: 05/01 10:47

I dag hände det! Kosmetikaktivisterna i köpcentret hoppade för en gångs skull inte på mig med sitt Miss, can I ask you something. Jag fick gå förbi helt ostörd. Min hårda skola har alltså gett resultat. I flera månader har jag envist upprepat No thank you och nu har de äntligen förstått: jag kommer aldrig någonsin att stanna vid deras försäljningsstånd. Varken för att visa mina händer, prova på längre hår eller pudra mig med en gratisprovning mineralsmink. Och än mindre för att köpa något.

Fast okej, i ärlighetens namn måste jag medge att de eventuellt inte såg mig smyga förbi. Den ena försäljaren stod nämligen och provade läppglans, den andra en plattång. På sig själva alltså.

Kan ju inte gå bra för de där firmorna?

Välkommet ljus

Publicerad: 03/01 18:45

Applåderar initiativet Ljusets årstid. Projektet lyser upp både byggnader, gator och parker för andra året i rad nu. Både domkyrkan och riksdagshuset har fått ståtlig ljusklädsel men mest gillar jag verket Hyvä valo – Paha valo (Gott ljus – ont ljus) i Kajsaniemi. Den ökända Kajsaniemiparken kunde nämligen gott förses med ljuskonstverk under årets alla mörka timmar och inte bara den här veckan.

Ljuset stängs av för några sekunder för att visa mörkret, och så lyser bara ett par svaga surrande lampor i någon minut innan ljusfesten tänds igen. Okej, så budskapet blir lite väl övertydlig med den skumma gestalten (våldtäktsman! våldtäktsman!) som projiceras på en tillfällig vägg i parken. Den cyniska kunde dra till med att detta är skrämselpropaganda av sponsoren Helsingfors energi.

Men tanken är god och de upplysta träden är fina. För visst är ljuset viktigt i Helsingfors, inte bara för trivselns skull utan för trygghetens. Det är viktigt att vi kan känna oss trygga i vår stad, oberoende av var vi rör oss eller vilken tid på dygnet eller året det är. Ta en sväng förbi installationen va, den här veckan mellan klockan 17 och 22.

2011 ska jag börja gilla sushi

Publicerad: 02/01 17:17

Stod en del om nyårslöften i dagens Hbl och min linje är följande: det enda man ska lova i nyårslöftesväg är något som ger maximal njutning för minimal ansträngning.

Ett exempel: den enda jag själv har bevis för att ha hållit ett nyårslöfte är den kloka tjejkompis som lovade att 2010 var året hon skulle börja dricka öl. Nu ska ni inte tolka det som att jag uppmanar till mer än måttliga mängder här, men det här löftet var bra av två orsaker. Maltdryckens värld erbjuder mycket fler möjligheter i förfriskningsväg än vad en strikt ciderdiet gör, och ett löfte att dricka mera öl betydde även många fler pubkvällar i goda vänners lag. Och pubkvällar i goda vänners lag är precis vad denna hårt arbetande kvinna behövde mera av i sitt liv.

Ett annat krav på mina nyårslöften, förutom maximal njutning för minimal ansträngning, är att resultaten inte ska gå att väga, mäta eller räkna. För så fort något kan mätas finns det risk för prestationskrav. Alla ”en gång i veckan” eller ”tre kilo minst” är alltså strängt förbjudna. Jag får givetvis gärna lova något som är hälsosamt om det är något som gör mig lycklig också i korta loppet och inte bara i det långa, men viktigast är att jag lovar något som jag tror ger året och livet mervärde.

Ett av mina löften för 2011 är att börja gilla sushi. Det här är ett bra löfte eftersom det kräver att jag går ut och äta med mina sushiuppskattande vänner och för att Helsingfors (som vanligt tio-femton år efter alla riktiga metropoler) ständigt får fler sushikrogar. Om det inte var för kravet på noll prestationskrav skulle jag lova att prova alla dessa nya sushihak och skriva om min sushiskola här på bloggen, men på grund av mina stränga nyårslöftesregler kan jag bara säga att jag ska försöka mitt bästa.

Har ni lovat något för 2011?

Arabiabrunch

Publicerad: 02/01 15:12

Har hört många skryta om Dylans brunch och i går inledde jag året där med två fina (och suspekt fräscha) tjejkompisar. Synd om majoriteten av vårt sällskap som av någon orsak valde att bli hemma, de menade att de var för trötta, en dag som i går…? Haha. Nå de lär få en ny chans snart för det här påstår jag definitivt var värt att stiga upp för.

15 euro är visserligen i överkant för morgonmål men här bjöds det på mycket mera än bröd och marmelad: det var flera olika röror och matiga sallader, det fanns inte bara croissanter och karelska piroger utan också kakbitar, och förutom vanligt bryggkaffe fick man utnyttja en liten espressopodmaskin, för samma pris. Det enda som egentligen saknades var juice. Jag vill gärna inleda dagen med ett stort glas fruktjuice och den billiga apelsinjuicen man fick köpa här för 1,50 var för sur för att dricka ens om den hade ingått i priset.

Men annars värt att ta sig till Arabiastranden för alltså! De lär ha bra lunchbuffet också, men den har jag inte testat. Barnfamiljer kan notera att här också finns en rätt välutrustad lekhörna, dock vill man kanske boka bordet närmast utgången om man vill ha koll på ungarna medan man äter.

Att Bob Dylan tittade ut över lokalen märkte jag först hemma när jag tittade på mina bilder. Satt för nära honom när jag åt.

Piloten på buss 64

Publicerad: 30/12 15:35

I går åkte jag med piloten igen. Piloten på buss 64. Ibland buss 67. Han är en skäggig, ganska ung och uppenbarligen lite knasig busschaufför som leker flygplan hela vägen mellan Järnvägstorget och Östra Baggböle. Eller ibland då mellan Järnvägstorget och Torparbacken.

Mina damer och herrar, jag önskar er hjärtligt välkomna ombord. Resan till Baggböle beräknas ta ungefär 30 minuter. Vädret på slutdestinationen är mulet och temperaturen minus tolv grader. Ha en trevlig resa.

Har han riktigt fått upp farten tar han till mikrofonen också under resan, men oftast är det bara när bussen startar eller anländer. De flesta på bussen fnissar eller småler artigt, men en äldre dam stönade högt åt sin väninna och undrade vad meningen med detta var. Och två japanska turister blev väldigt förvirrade och oroade tills en medpassagerare försäkrade dem om att bussen nog går som den ska.

Bästa passagerare, vi närmar oss slutdestinationen. Kvällen på Järnvägstorget ser lugn ut. Jag hoppas ni har en bra Helsingforsvistelse och jag ser fram emot att resa med er igen.

Vår busschaufför, vår busschaufför, det är en man med gott humör, alltså. Eftersom jag helst bara välkomnar alla humorinitiativ i den här staden så har jag bestämt mig för att piloten är rolig. Men kan hända jag skulle tröttna om jag åkte med honom varje morgon. Har ni råkat ut för honom? Eller för någon annan ovanlig busschaufför?

Om någon nu ännu hittade på att leka flygvärdinna och rulla fram en serveringsvagn med morgonkaffe i bussen skulle jag vara riktigt nöjd.

Kottby anropar

RSSKottby anropar

Marianne Sundholm har förortsfunderingar och storstadsdrömmar

  • Om bloggaren

    Marianne Sundholm trodde hon ville bo bland spårvagnar och lattehak men så fick hon barn och vips bodde hon i en trea i... ja, är det här förorten? Eller inte? Det ska hon reda ut. Dessutom skriver hon om sitt jobb som lokalreporter och om sin kärlek till Helsingfors. Hon vill gärna ha respons och idéer från läsarna om var i stan de riktiga pärlorna finns och hur vi kan göra vår huvudstad lite roligare, lite renare, lite finare – och lite bättre, helt enkelt.
  • september 2024
    M T O T F L S
    « maj    
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    30  
  • Etiketter

  • Kategorier