Besökte Koffens park en stund i går. Ni vet den där fina gröna kullen som varit och kunde fortsätta vara en oas för livsnjutande Helsingforsare i alla åldrar, men som den senaste tiden skapat rubriker på grund av svinandet den drabbats av.

Onsdag kväll var varm och skön och följdes av en helgdag, vilket förstås ledde till stort party i parken. Bra så, parkfester är skoj. Men varför, varför, varför är det så svårt att städa efter sig? Att lägga kartongen från ölens 12-pack i soptunnan, att plocka undan ens sin egen plastpåse, engångstallrik och plastask, att kanske till och med plocka undan de glasskärvor man orsakar om man råkar ha sönder en flaska?

Staden har i år gjort det lättare än någonsin för var och en att hålla Koffens park snygg. Det finns soptunnor, enorma sådana, i stora mängder. Ändå fladdrar skräpet omkring på gräsmattan med vinden och det är – utan överdrift alltså – riktigt svårt att hitta en skräpfri gräsplats att breda ut sin filt på dagen efter partajet. Man borde ha kratta med sig. Men jag såg många bre ut sig ovanpå skräpet helt enkelt, som om de inte skulle bry sig, och efteråt steg de upp och lämnade även sitt eget skräp bland de högar som redan låg där.

Jag frågar nu bara: hur tänker folk? Man skulle vilja skylla på turister eller kusiner från landet, men det handlar nog främst om äkta Helsingforsbor, rätt vuxna dessutom, som helt enkelt bryr sig skit i sin park och sin stad. Varför? Tänker de inte komma till parken på nytt? Bryr de sig inte om att de vadar i lort då? Eller är de helt enkelt vana vid att någon annan nog städar, att staden får sköta det, att de inte behöver dra sitt eget skräp till soptunnan för att dagens samhälle nog sköter om allt för dem?

Juntigt är vad det är. Det behövs en attitydförändring, men jag vet inte ens var man ska börja. På söndag ska byggnadskontorets högsta slipsnissar själva dra ut i parken och städa, och jag håller helt med nämndordföranden för allmänna arbeten Jarmo Nieminen: ”Det är fint att stadsborna har börjat se parkerna som ett gemensamt vardagsrum. Men inte lämnar man väl rosk liggande på golvet i sitt eget vardagsrum heller?”

Ska parken behöva stängas kvällstid, eller finns det något mer staden kan göra? Det har redan lagts ut såväl artiga skyltar som arga skyltar, soptunnor och latriner, och nu senast också sprinklers som avslutar festen. Och i fjol var det frivilliga krafter och en Facebook-grupp som höjde röster för en ren gräsmatta. Så vad finns kvar att göra? Dags för någon imagekonsult att dra igång en kampanj? För det som väl främst behöver bankas in i parkjuntarnas skallar är att den som vill trivas i Helsingfors också ska slänga sitt skräp på rätt ställe. Det är inte så förbannat svårt och det är verkligen inte för mycket begärt i en stad som erbjuder så många fina grönområden som den här.