Oroväckande ofta nämns det någonstans, fortfarande. Det där mastodontprojektet centrumtunneln. Som nu i stadsplaneringsnämndens föredragningslista för i morgon. Det är svårt att fylla centrum med trivsamma gågator om inte bilarna försvinner under jorden, sägs det. Jahaja.

I en perfekt värld skulle tunneln ge mera plats åt fotgängare, cyklister och spårvagnar. Vi skulle alla andas frisk luft på uteserveringar och spela fotboll på all extra plats vi plötsligt fick i centrum. Fantastiskt, förstås.

Problemet är bara den där prislappen. Vi snackar 500-600 miljoner. Och enligt stadsplaneringsnämndens färska utredning skulle bara 25–30 procent av den kunna finansieras av tunnelns användare via vägtullar.

Lägg till det faktum att bilarna inte blir färre av att man bygger finare tunnlar, bredare vägar, effektivare korsningar. Nej, bilarna blir bara fler av sådana svindyra projekt. Och bilister lämnar bilen hemma bara om de har ett verkligt alternativ till att sätta sig bakom ratten: om linjetrafiken fungerar smidigt och smärtfritt.

Så kan nu någon ta mod till sig och ge centrumtunneln ett nådaskott?

Angående gågatorna föreslår nämnden nu ett försök där Esplanaden får mera yta för gågator genom att en del av körfilerna stängs. Bilarna ska bara ha en fil i båda riktningar. Med tanke på allt byggarbete bilisterna vant sig vid på den sträckan är det ju inte fråga om en särskilt stor förändring. Till det här säger jag alltså tuta och kör.

Inväntar nu häftig debatt i kommentarfältet nedan. Varsågoda.