Ett av de största nöjena i min dotters liv just nu är att mosa sandkakor. Så jag investerade (hela 90 cent) i en liten form med kattmotiv att ha i sandlådan på vår gård. Jag bakade och hon mosade och skrattade varje gång mycket roat åt sitt hyss.

Döm om min förvåning när katten nästa dag var försvunnen. Borta! Den hade sprungit sin väg – eller (mera sannolikt då) burits iväg av någon klåfingrig typ.

Kan ju bara hoppas att den gör någon annan unge lycklig i någon annan sandlåda någonstans. Jag köper en ny och skriver dotterns namn på den så ser vi om den trivs hos oss lite längre då.

Men jag är lite besviken. Jag trodde faktiskt inte sådant här hände i Kottby.