I dagens tidning skriver vi om magasinruinernas öde. Det är fem år sedan branden.

Medan vi grävde i arkiven i går funderade jag på hur jag egentligen själv minns VR:s magasin. En del nämner ekobutiken och lopptorgen, andra cykelverkstaden, många nämner konserter och både officiella och inofficiella fester. Mitt starkaste minne är rätt sent, från den första Flowfestivalen år 2004 då souldivan Marlena Shaw var huvudartist. När jag ser magasinruinerna i dag börjar California soul spela i mitt huvud. Soul är kanske inte det första de flesta skulle förknippa med magasinen, men kanske det inte är helt fel. Frågan handlar ändå om magasinens själ, inte om själva byggnaden.

En detalj ännu, som jag inte fick med i faktarutan i dag: ingen fälldes någonsin för branden. Undersökningen lades ner och branden antas ha börjat från elledningar eller en cigarettfimp. Rättegångarna efteråt handlade om EuroMayDay-demonstrationen på valborgsmässoafton då ett bål brann på magasinens innergård. Mediecirkusen var stor och 2006 kom att bli ett år som förknippas med kravaller, men främst på grund av Smash Asem-demonstrationen i september.

När det gäller magasinen var frågan eldfängd redan långt före demonstrationen och branden. Och att det ännu i dag finns människor som brinner för magasinen beror nog inte på en brist på gamla tegelstenar i det här landet, utan på en brist på öppna, icke-kommersiella rum. Krafterna för att bevara de söndervittrande murarna kunde alltså med fördel kanaliseras till den frågan i stället: att hitta någon ny plats för liknande medborgaraktivitet i den här staden.

Hur minns ni magasinen? Saknar ni dem? Och tycker ni det finns någon annan plats i Helsingfors som kommer nära den stämning magasinen hade i tiderna?