Ännu om cykelprotesten på Västerleden i går, bilder från motorvägen finns bland annat här på hs.fi. Och om någon är intresserad av att läsa om de internationella erfarenheterna av att bygga om stadsmotorvägar kan ni ta en titt på Carlos Lamuelas diplomarbete här (det är del 1 som listar de internationella exemplen, med bilder och allt).

Det är särskilt amerikanska storstäder som haft tradition av att bygga motorvägar i flera våningar rakt igenom stadskärnan. Det leder inte bara till mycket buller och förorening mitt i staden, utan också sociala problem: under broarna, där ingen annan vill vara, samlas de utstötta och hemlösa. Så Helsingfors stadsmotorvägssituation är ju trots allt en helt annan. Jag har åtminstone inte sett någon värma sig vid en tunna eld under Porkalagatans bro, och vi har inte heller någon motorväg som bullrar rakt förbi Stockmann eller Järnvägstorget.

På grund av den konstanta jakten på tomtmark i Helsingfors har stadsplaneringskontoret som sagt ändå funderat på alternativ för motorvägarna innanför ring I. Det här är inte bara en dröm några hundra cyklister protesterade för. HS skrev stort om det här i januari, kolla kartan från den artikeln för en helhetsbild.

Det är svårt att säga hurdana resultat ett dylikt projekt i Helsingfors skulle ge. Stadsmotorvägarna där ute i världsmetropolerna har byggts om både för trafikens, miljöns och trivselns skull, men resultaten är varierande beroende på hur projekten genomförts. Lamuela listar de mest lyckade exemplen i Seoul och San Francisco, men har också tittat på liknande projekt i Milwaukee, Philadelphia, Seattle, Madrid och Nantes. Han ägnar några sidor åt det som kallades ”The Big Dig” i Boston, där stadsmotorvägen grävdes ner i en tunnel som fick ett fint tak med centrumpark ovanpå. Det ser snyggt ut, visst – men trafikproblemen och stockningarna har inte alls försvunnit, invånarna klagar till och med på värre biltrafik än tidigare.

Slutsatsen är som vanligt att det inte går att gräva eller bygga bort trafikstockningar. Fler tunnlar och vägar betyder i längden också fler bilar. En vägförbättring kan lätta på trafiken tillfälligt eller på ett avgränsat geografiskt område, men i all enkelhet är det så här: det enda sättet att verkligen förkorta bilköer är att minska på antalet bilar. Och då tror jag morot alltid fungerar bättre än piska och förbud. Bilisterna måste erbjudas ett bättre alternativ än den bekväma bilen. Alltså fungerande kollektivtrafik och trygga cykelleder som är snabbare och attraktivare än att sitta i bilkö.