Jag var på Siltanen i går och följde med planeringen av Kallio Block Party där nästan 40 kvartersengagerade hipsters  smidde hårda planer för en stadsdelsfest i Berghäll någon gång i slutet av sommaren. (Hipsters säger jag förresten med all kärlek, bara för att visa att det nu inte gäller vilka traditionella stadsdelsaktivister som helst utan unga eldsjälar från nygrundade Kallio-liike.)

Frågorna på det första mötet var många och idéerna som kastades fram ännu fler. Ska festen ta över en gata eller ett kvarter? Eller spridas över hela Berghäll? Ska banden spela gratis eller få betalt, eller blir det främst dj:s? Blir det tango eller techno eller både och? Hur mycket kostar det att hyra PA-utrustning? Ska folk få grilla själva eller ska någon servera mat, kanske som på restaurangdagen Ravintolapäivä? Vem är målgruppen, nog ska väl något av programmet vara pensionärs- och barnvänligt? Ska det hyras bajamajor? Behöver man fråga lov av både stad och polis, och behövs det sponsorer och bidrag, och hur går man till väga då?

En stor principfråga när det gäller en fest av typen block party är ju hur officiell den egentligen ska vara. Om det ska ansökas om pengar och sökas sponsorer är det enklast att registrera en förening för ändamålet, men det kan o andra sidan betyda byråkrati, budget och styrelsemöten och då är vi redan ganska långt borta från grundtanken till en kvartersfest där tanken bara är att dra ut på gatorna. Och det är den principdiskussionen som också hela Kallio-liike har behövt föra. Enligt de aktiva där vill man inte vara en traditionell förening, man vill inte bindas av protokoll utan vill vara just ett fritt organ som vem som helst kan komma med i (och även lämna) genom att delta i möten eller bara följa med verksamheten via Facebookgruppen.

Risken med ett fritt organ som inte är registrerat, och som ingen egentligen vill vara chef för, är förstås att allt det goda rinner ut i sanden om ingen vill ta ansvar för verksamheten i längden. Jag hoppas själv Kallio-liike är långlivat och jag tror där finns tillräckligt med eldsjälskraft för att en hel del ska kunna hända. Men det får tiden utvisa.

Hur som helst, till min egentliga fråga: jag håller på med ett söndagsreportage om Berghäll och ska vandra omkring i stadsdelen på fredag med fotograf-Cata. Efter sju år som Berghällbo har jag förstås mina klara favoriter bland gallerier, krogar och butiker på Berghälls gator men jag vill gärna höra vad ni andra Berghällvänner tycker! Så berätta nu, vad är det allra bästa med Berghäll? Och vad kunde förbättras?