Arkiv för maj, 2011
Kottbybänkar för enstöringar
Publicerad: 06/05 10:36Jag tror att de här är rätt nya? Hur som helst är Kottby fullt av bänkar med plats för bara en person. Man kan säkert sitta fler i den också men då blir det nog knappast bredvid varandra utan kanske ovanpå och under och aningen obekvämt.
Man ska alltså sitta ensam, i fred, och det är tiotals meter mellan varje stol dessutom.
Kan nu inte låta bli att påminna om motionen som gjordes för några år sedan av Sture Gadd. Hittar inte artikeln vi skrev men citerar Parkvakten i maj 2007:
Sture Gadd (sfp) kan få som han önskar. Staden överväger på allvar att ta i bruk parkbänkar för två personer. Motivering: ”Tio personer kan nu uppta tio tre personers bänkar. Om det skulle finnas 15 två personers bänkar så skulle kanske fem av dem åtminstone i teorin alltid vara lediga.” Och sedan det bästa: ”Om inte finländaren känner personen bredvid sig så sitter han helst ensam på parkbänken. Också när han är nykter.”
Jag förstår inte. Varför inte helt enkelt öka på antalet bänkar OCH platser? 15 bänkar för tre personer har enligt min logik plats för fler människor än 15 bänkar för en eller två personer? Det kan väl inte vara så stor prisskillnad på en en- och en trepersonersbänk? Åtminstone är installations- och underhållskostnaderna säkert lika stora.
Men i Finland vill man sitta på sin parkbänk ensam. Och då är det säkrast att det bara finns plats för en person. För tänk om du sitter där, i lugn och ro och funderar på vad du ska köpa hem till middag till exempel, och så kommer en främling gående. Kanske du har sett främlingen på bussen eller i kvartersbutiken någon gång men säkert är att ni inte hälsat för så gör man inte i bussen eller i butiken så hon eller han är nog en främling ändå. Och denna främling gör något så extremt som att sätta sig ner på samma bänk som du. Tänk dig den situationen. Och tänk vad som händer sedan. Tänk, om denna främlingen bredvid dig sedan plötsligt öppnar munnen. Tänk om främlingen säger hej, eller ännu värre, vill tala om vädret? HJÄLP!
Hur minns ni magasinen?
Publicerad: 05/05 09:50I dagens tidning skriver vi om magasinruinernas öde. Det är fem år sedan branden.
Medan vi grävde i arkiven i går funderade jag på hur jag egentligen själv minns VR:s magasin. En del nämner ekobutiken och lopptorgen, andra cykelverkstaden, många nämner konserter och både officiella och inofficiella fester. Mitt starkaste minne är rätt sent, från den första Flowfestivalen år 2004 då souldivan Marlena Shaw var huvudartist. När jag ser magasinruinerna i dag börjar California soul spela i mitt huvud. Soul är kanske inte det första de flesta skulle förknippa med magasinen, men kanske det inte är helt fel. Frågan handlar ändå om magasinens själ, inte om själva byggnaden.
En detalj ännu, som jag inte fick med i faktarutan i dag: ingen fälldes någonsin för branden. Undersökningen lades ner och branden antas ha börjat från elledningar eller en cigarettfimp. Rättegångarna efteråt handlade om EuroMayDay-demonstrationen på valborgsmässoafton då ett bål brann på magasinens innergård. Mediecirkusen var stor och 2006 kom att bli ett år som förknippas med kravaller, men främst på grund av Smash Asem-demonstrationen i september.
När det gäller magasinen var frågan eldfängd redan långt före demonstrationen och branden. Och att det ännu i dag finns människor som brinner för magasinen beror nog inte på en brist på gamla tegelstenar i det här landet, utan på en brist på öppna, icke-kommersiella rum. Krafterna för att bevara de söndervittrande murarna kunde alltså med fördel kanaliseras till den frågan i stället: att hitta någon ny plats för liknande medborgaraktivitet i den här staden.
Hur minns ni magasinen? Saknar ni dem? Och tycker ni det finns någon annan plats i Helsingfors som kommer nära den stämning magasinen hade i tiderna?
Funkiskiosken!
Publicerad: 04/05 13:31
Väntar med spänning på att få prova Ottos och Topis funkiskioskkafé. Ja, detta är skamlös reklam men jag har bestämt att jag får skriva om allt som är bra i Kottby – och jag tycker det här kaféet låter precis som det Kottby behöver, lite liv och rörelse för kvarterstrivseln.
De håller som flera andra kiosker öppet enligt vädergudarnas humör, men jag gör ett nytt försök på veckoslutet. Tack Maria för tipset! Platsen är alltså Kottby centrum (”centrum”, säger stadsborna nu och skrattar, men jag menar alltså ändhållplatsen för spårvagn 1, där Kottby lågstadium och posten är).
Ekorrbuse
Publicerad: 03/05 10:30Kolla nu in denna ekorre som poserar stiligt mitt i sitt röjarparty i en designaffär i Rödbergen. Frågan är bara vart den försvann? Kanske den hittat en hemlig liten portgång in till butiken? Hoppas den mår bra.
Cyklarna i Köpenhamn
Publicerad: 02/05 13:04Jag var till Köpenhamn över helgen. Det är ju en fin stad på många sätt, men det som imponerar mig mest varje gång är fortfarande cykelkulturen.
Den här gången kollade jag mest in deras fantasifulla lösningar för att transportera barn. Har själv just skaffat barnstol till cykeln men den traditionella modellen vi använder här räcker inte för danskarna. De transporterar nämligen betydligt mycket mera än sin avkomman på sina cyklar, och transporterar de barn är det ofta fler än ett som ska med och då räcker inte en barnsits. Valet faller alltså på en cykel med olika sorters vagnar och lådor. Hundar (i plural), flyttlass och en kontrabas är bara några exempel på vad jag såg transporteras på olika cyklar under veckoslutet.
Den klassiska Christianiacykeln kan transportera det mesta och exempelvis inredas med bälten och sitsar för hela fyra stycken barn.
En nyare lådcykelsvariant. Christianiacykeln har tre hjul, den här bara två. Vet inte om det gör den lättare eller svårare att manövrera?
Här sitter barnet (ett lite större då, som förstår att hålla i sig) mellan sitsen och styret.
Den här används för annan värdetransport än barn.
En annan observation är att jag inte såg en enda skylt med förbud mot cykelparkering. Däremot hade både staket, broar, husväggar och parker utrustats med cykelställningar i alla olika former så att var och en lätt hittar en plats att ställa sin två- eller trehjuling på.
Och cykelvägarna, de ids jag inte ens gå in på. Enda minuset verkar vara att det blir rusning på cykelvägarna i morgontrafiken, annars går det hur smidigt som helst. Cykeln är helt enkelt ett realistiskt alternativ till bil i Köpenhamn, oberoende om man bara vill ta sig till jobbet fort eller om man ska kuska flera barn till skola och dagis – eller kompisar hem från krogen. Till och med en last Ikeamöbler forslas enkelt hem med cykel, det är bara att hyra ett cykelflak på varuhuset. Vi har ganska långt kvar tills cyklarna erövrar Helsingfors gator i samma utsträckning.
Cykelentusiaster i skyltfönstret på Legos flaggskeppsbutik på Strøget.
