Arkiv för januari, 2011

Fina stadskulturgärningar!

Publicerad: 18/01 14:48

Idésprutorna bakom We Love Helsinki är värda alla pris de kan få och nu har de utsetts till årets kulturgärning, hurra!

Deras schlagerdans har jag inte besökt på en tid men den har förgyllt flera av mina nyårs-, valborgs- och midsommaraftnar de senaste åren. I somras ordnade de en veckolång Helsingforsfestival som till största delen bestod av gratisprogram arrangerat med frivilliga krafter: bland annat dansades det letkajenkka vid Glaspalatset.  Hoppas bara Timo Santala och company orkar fortsätta. Bloggen lades ner på grund av resursbrister, det sista inlägget är ett bildreportage från stadsfestivalen i juli.

Hedersomnämndande fick förutom diktklubben Helsinki Poetry Jam också barnfestivalen Skidit festarit, som också var mycket lyckad (och faktiskt ordnades i samband med We Love Helsinki-festivalen). Det är sällan man får gå på barnprogram där vuxna trivs lika bra som ungarna, men när Siltanen omvandlades till maskerad och såpbubbeldisco och samtidigt serverade sin dignande brunchbricka trivdes vi hela familjen. Hoppas det blir repris i år.

Så till slut ett Kottbytips: Ottos och Topis funkiskioskkafé fick också röster i tävlingen. Den ser jag fram emot att besöka. Visst är det fint att se att det finns folk som orkar och ids, som gillar den här staden och vill göra den ännu lite bättre? Priset för årets kulturgärning är en summa på 5000 euro vilket säkert skulle vara ett välkommet tillskott för samtliga nämnda. Med frivilligkrafter orkar ingen fortsätta i en evighet.

Alla vänner har inte samma åsikt

Publicerad: 13/01 14:44

Läser Jan Vapaavuoris (Saml.) blogginlägg om att Helsingfors och Vanda borde slås ihop. Sedan får jag pressmeddelande (finns inte nätet, ännu iaf) från Samlingspartiet i Esbo som tycker att tvångssammanslagningar är av ondo och att kommunerna i Storhelsingfors säkert klarar sig med att bara samarbeta, inte sammanslås.

Det här med kommungränser är då ingen lätt sak för partisämjan.

Insikt

Publicerad: 12/01 11:56

Jag har kommit till insikt om den här snön. Jag gillar den när jag är ledig. Jag hatar den de dagar jag inte får göra vad jag vill.

Till exempel är det riktigt roligt att rutscha ner för Himmelsberget eller rulla och krama snögubbar med en ettåring. Däremot suger det riktigt rejält att vada genom slask, halka över is eller försöka sig på något försenat eller begravt transportmedel för att ta sig ut på j*bb eller andra vuxenärenden. Tycker inte alls det är okej att jag behöver överväga galonbyxor och hjälm alternativt ispik och räddningslina för den korta sträckan till busshållplatsen.

Men jag försöker riktigt innerligt koncentrera mig på det positiva:

Trots mitt attitydproblem bygger jag glada snögubbar.

Glada snögubbar uppskattas, vet ni.

Himmelsberget. Pulkabacken med stort P. Fast går bra utan pulka också.

Vad varmt det är i dag!

Publicerad: 09/01 10:56

Man vet att man är mitt i en sträng vinter när man nöjt konstaterar: ”I dag är det så varmt att det äntligen går att rulla snögubbe!” Längtar till andra slut på den meningen. Vilka vår- och sommartecken väntar ni på? Fyll på!

I dag är det så varmt att…

… jag vågar lämna mössan hemma.

…. jag känner doften av smältande snö, våt jord och, ja, hundskit. Lycka.

… jag kan dricka eftermiddagskaffet utomhus och knäppa upp jackan i solen.

… marken är torr och jag kan inte hålla mig från att köpa vår- och sommarskor.

… det räcker med en tröja för värmen, till och med sent på ljusa kvällen.

… jag lunchar barfota i Esplanadparken.

Och sen kommer ju det där som jag nog sade flera gånger förra sommaren:

… att inte ens skuggan är sval nog, fy vad svettigt.

Aldrig är jag nöjd. Men gud vad jag längtar efter den där svetten, ändå.

Mera bilder på arga människor

Publicerad: 05/01 14:53

Parkvakten har redan hyllat bloggen Angry people in local newspapers och i dag fick jag ett twittertips om den svenska versionen Dagens lokaltidningsbesvikelse. Hon som fått en senapsburk på posten när hon beställde en iphone är bäst. Eller han som inte kommer in i sitt förråd.

Nu väntar jag på en finlandssvensk version. Bilder på Börje, Hjördis eller Frippe med flera som står och pekar på vad som är fel i den finlandssvenska vardagen. Som till exempel att fel lag vann i snapsvisetävlingen, eller att hundarna i Brunnsparken kissar på fel ställe. Och jo, det finns helt säkert också Hbl-exempel på fenomenet. Någon som kommer på nåt så här på rak arm…?

Ett nej tack är ett nej tack

Publicerad: 05/01 10:47

I dag hände det! Kosmetikaktivisterna i köpcentret hoppade för en gångs skull inte på mig med sitt Miss, can I ask you something. Jag fick gå förbi helt ostörd. Min hårda skola har alltså gett resultat. I flera månader har jag envist upprepat No thank you och nu har de äntligen förstått: jag kommer aldrig någonsin att stanna vid deras försäljningsstånd. Varken för att visa mina händer, prova på längre hår eller pudra mig med en gratisprovning mineralsmink. Och än mindre för att köpa något.

Fast okej, i ärlighetens namn måste jag medge att de eventuellt inte såg mig smyga förbi. Den ena försäljaren stod nämligen och provade läppglans, den andra en plattång. På sig själva alltså.

Kan ju inte gå bra för de där firmorna?

Välkommet ljus

Publicerad: 03/01 18:45

Applåderar initiativet Ljusets årstid. Projektet lyser upp både byggnader, gator och parker för andra året i rad nu. Både domkyrkan och riksdagshuset har fått ståtlig ljusklädsel men mest gillar jag verket Hyvä valo – Paha valo (Gott ljus – ont ljus) i Kajsaniemi. Den ökända Kajsaniemiparken kunde nämligen gott förses med ljuskonstverk under årets alla mörka timmar och inte bara den här veckan.

Ljuset stängs av för några sekunder för att visa mörkret, och så lyser bara ett par svaga surrande lampor i någon minut innan ljusfesten tänds igen. Okej, så budskapet blir lite väl övertydlig med den skumma gestalten (våldtäktsman! våldtäktsman!) som projiceras på en tillfällig vägg i parken. Den cyniska kunde dra till med att detta är skrämselpropaganda av sponsoren Helsingfors energi.

Men tanken är god och de upplysta träden är fina. För visst är ljuset viktigt i Helsingfors, inte bara för trivselns skull utan för trygghetens. Det är viktigt att vi kan känna oss trygga i vår stad, oberoende av var vi rör oss eller vilken tid på dygnet eller året det är. Ta en sväng förbi installationen va, den här veckan mellan klockan 17 och 22.

Kottby anropar

RSSKottby anropar

Marianne Sundholm har förortsfunderingar och storstadsdrömmar

  • Om bloggaren

    Marianne Sundholm trodde hon ville bo bland spårvagnar och lattehak men så fick hon barn och vips bodde hon i en trea i... ja, är det här förorten? Eller inte? Det ska hon reda ut. Dessutom skriver hon om sitt jobb som lokalreporter och om sin kärlek till Helsingfors. Hon vill gärna ha respons och idéer från läsarna om var i stan de riktiga pärlorna finns och hur vi kan göra vår huvudstad lite roligare, lite renare, lite finare – och lite bättre, helt enkelt.
  • januari 2011
    M T O T F L S
    « Dec   feb »
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930
    31  
  • Etiketter

  • Kategorier